Men VA!?

Förresten, när en har en sån är blogg får en tillgång till lite statistik och sånt annat fancy schmanz... och... det är fortfarande folk inne på den här bloggen trots att den inte uppdaterats på snart två år!?
 
Inte för å va sån, men, vad är det för fel på er!? (Menat med största möjliga kärlek, såklart ❤)
 
Om ni ska va inne här och snoka kan jag ju iaf ge er något att snoka i :')
 
Enjoy, osv. Ni får gärna kommentera ibland. Jag är lika hemlig som förr, men kanske inte lika "djup" och kryptisk. pga lat och därför rak.
 
Lär mest skriva av mig när jag är uttråkad eller förbannad, vilket händer lite för ofta. Att jag är förbannad alltså, för vem fan har tid att vara uttråkad? #naturvetenskapligtbasårkickingmybutt 😐
 
Love and bruises,
Luvan 

Dags att starta upp igen?

Funderar på om jag skulle försöka starta upp den här bloggen igen. Mest för att det kan va så skönt att skriva av sig ibland.

Var ju bra käck förr. Ibland. När jag inte var sjukt kryptisk.

Nytt hår och nystart, kanske?

Tål att tänkas på, iaf. Nu ska jag försöka att inte tänka alls och sova.
Megaplugg imorn, samt lunchyoga då jag försöker bli en vettig och hälsosam människa. (lol, vem försöker jag lura?)

På tal om att vara hälsosam - går det att köpa sig en skalmanklocka någonstans? Skulle verkligen behöva en.

MVH,
Prio 1: plugg
Prio 2: sov
Prio 3: mat, om en kommer ihåg...

Love and bruises,
känns som det är dags för en ny catch phrase, men denna känns så härligt bdsm att jag inte riktigt vill byta... 😏

Luvan


Wanderlust

Vill rymma härifrån. Nu. Bara försvinna och glömma allt ett tag. Det är så jag jobbar. Jag tar det "sen".
 
 
 
 
 
Känns som ett bra sätt att hantera livet på.
 
Loud and bruised
 
 
Ps. De säger faktiskt att "travelling is the only thing you buy that makes you richer"...

ang. valet

Förresten, är det någon annan som tänkt lite extra på hur valkampanjerna ser ut i år?

Alltså, att de rödgrönas går ut på vad de kan och vill göra för sverige och att alliansens går ut på att försöka smutskasta de rödgröna. Jävligt intressant taktik. Den funkar säkert också. Folk i största allmänhet ifrågasätter ju inte informationen de matas med. Har någon sagt att sossarna är dumma så måste de vara det. För någon sa ju det. Då går det ju inte rösta på dem. De är ju dumma. Det sa någon...
 
Jag har inte röstat på alliansen ändå trots deras sjukt övertygande valkampanjer...
 
 
Loud & bruised
 

Imorgon är det valdag.

Var inte en jävla idiot.
 
 
 
Love and bruises,
Loud

Coherence

Såg en riktigt, riktigt bra film häromdagen, och igen igår. Jag kan inte sluta tänka på den.

"Coherence"
On the night of an astronomical anomaly, eight friends at a dinner party experience a troubling chain of reality bending events. 
 
Så nu sitter jag och läser artiklar om "gravitationally induced decoherence". Like you do... Varför? För att det är roligare än att skriva CV. Kanske bara borde inse att jag ska plugga fysik istället?

Hur som, se filmen. Den är görbra. Och så kan du låtsas som att du förstår fysik sedan och prata om Schrödingers katt - like a baws!
 
 
Soundtrack: Laura Veirs - Galaxies
 
Love and bruises,
Luvan

Att skriva ett personligt brev...

Jag kan omöjligt vara den enda som avskyr att skriva personliga brev. De är tamejfan den värsta biten på hela CVt. Egentligen går de ut på att skryta så mycket som möjligt men på ett så ödmjukt sätt som möjligt. Jante, ni vet. Tro inte du är något. Fast skryt så mycket du kan ändå. På ett ödmjukt sätt.
 
 
 
Hej!
Mitt namn är Julia Ivarsson och jag är 24 år ung. 
 
Jag skriver detta brev till er för att följa den sociala konstruktion som satts upp för en om en vill ha ett jobb. Egentligen finner jag hela idén med ett personligt brev ganska motbjudande då jag inte gillar att prata om mig själv på det sättet. Jag hit och jag dit.
Jag pratar hellre med er än till er.

Men jag förstår ju varför de existerar som koncept, så för att kort sammanfatta vem jag är, så att ni kan få en liten hum om ni vill träffa mig öht. eller inte, så är jag en i grunden positiv människa med lite cyniskt strössel på toppen då och då för variations skull. Jag är snabblärd och kunskapshungrig. Räcker det med klyschor nu?
 
Tidigare har jag jobbat med försäljning, personlig assistans, pedagogiskt arbete och musik. Jag är bra på allt det där. Nästan bäst i hela världen faktiskt. Bara så ni vet. Så ja, ni vill ha mig så se till att slå en pling och kalla in mig på intervju. Jag ser fram emot den.

MVH
Julia Ivarsson 070-000 00 00
 
 
Nä, nu ska jag fila på det "riktiga" brevet... kul.
 
arbetslös & deppepp
Luvan

Now what..?

Heey!
I'm thrilled the first heavy metal tutorial got such a great response, but now I have a question for you guys: now what? What do you want to see?

I have a few band tees at home that need some lovin', such as: In Solitude, Antichrist, Deadheads, Crucifyre, Megadeth, GBG Wrestling, etc.






More band tees? Bell bottoms? Anything in particular, just let me know.
That's all for now. Write me a comment!
Cheers everyone.


Love and bruises,
Loud

DIY tutorial: Ambush fringe top

Tutorial for the Ambush tee
 
finished result
 
I forgot to get a picture of the whole shirt but anyway, here goes. This is made from a Fruit of the loom size L.
Step 1:
Cut that bastard into a short-ass crop top.
 
Step 2:
Cut the rest of the shirt into thin strips. This is what makes the fringes. Better to cut too many than too few. Remember: More is more!
 
Step 3:
Pull those buggers until they're long and thin.
Each strip makes two strings, so cut in both ends of what used to be a functioning garment.
 
Step 4: 
Now, there's way too much shirt on this shirt so cut that shit away. It should look something like this. Do allow for some seam allowance - you'll have to sew the sides. Sewing machines are great for that shit. If you don't have a sewing machine: stitch by hand like back in medieval times and wait for dragons to apprear.
 
Step 5:
Tadaa! Sewn n ready. Shit's about to get real up in here!
 
Step 6:
Cut teeny tiny fucking holes for eyelets. If they're too big those bastards will come loose.
 
Step 7:
EYELETS!!!
This is by far the most tedious bit of the whole process. Make sure to listen to some psychedelic noisy shit cuz you're gonna be stuck with these bastards for quite a while.

PS. Eyelets are optional. I'm just a masochist. You don't have to be.
Step 8:
Done with those fucking eyelets? Good, here comes another tedious part.
Fringes. Fringes everywhere!
 
Part 9:
Time to start tying those knots. Have fun.
 
Part 10:
More fucking knots.
 
 
Part 11:
Done with first row of knots!
 
Part 12:
So let's do another fucking one. I fucking hate myself.
 
Part 13:
Ta-fucking-daa! Tie those shoulders bands and you're fucking done!
Congratu-fucking-lations, you've got a badass looking band tee.
 
 
Hope you enjoyed and learned something new.
I really do deserve a beer now, so cheers!
 
 
Love and bruises,
Luvan
 

Mörk DIY

Ibland skapar jag saker...
 
L'obscurités facebook & bandcamp

Imorn bär det av mot Muskelrock!
Tack å bock, hårdrock.

Love and bruises,
Loud

Time is a flat circle

Ja, jag har kollat på True detective och ja, jag har blivit frälst av serien. Otroligt bra. Men det är inte den serien detta inlägg handlar om. Citatet "time is a flat circle" känns bara oerhört relevant just idag.

Det är en svart dag för demokratin. En svart dag för europa och hela min själ gör ont. 
 
Främlingsfientliga partier vinner mark över hela Europa och jag kan inte låta bli att tänkatt 70 år inte är länge sedan alls. Min pappa är 65. Ändå tycks folk ha glömt bort vad som hände i Europa för 70 år sedan. SDs bruna politik är precis lika smutsig som rasbiologin på 30-talet. I Ungern vill man registrera judar, i Grekland ifrågasätter man om förintelsen ens ägt rum, i Polen anser man att kvinnor inte ska ha rösträtt och i Sverige säger man att våldtäkt är ett uttryck för islamsk kultur. Jag mår illa. Hur fan kan vi låta detta hända?
 

"Time is a flat circle. Everything we've ever done or will do, we're gonna do it over and over and over again."
 
 
Så mycket för att lära från historien. Skitvärld. Fan vad ledsen jag blir när folk är dumma i huvudet. Smygrasismen är så utbredd och så normaliserad att folk inte ens ser vad rasism är.
 
 
 
 
 
 /Loud and bruised

Oh... Hello.

Öh, hej! Long time, no blogging!
 
Tänkte att det är lättare att uppdatera alla där hemma om hur jag har det på resan genom bloggen än någon annan portal. So, here goes:
 
 
Jag trivs hur bra som helst! Trots det finns det vissa saker en ofta sknar när en är ute och reser. t.ex. bröd. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är som är så svårt att greppa med själva konceptet "bröd". Det absolut värsta exemplet jag hittat på "bröd" här borta var något sorts poröst, svampigt påhitt, vitare än mina ben i mars. (absolut kritvitt alltså. inte ens "mörkvitt") Alltså. Häng med nu, för jag skämtar inte ens. Om ni tycker att toast-bröd är vitt hade ni blivit bländade av den här skiten.
En annan sak jag saknar är att slippa få myggbett i november. Mina ben ser ut som minfält. Inget hjälper. Jag är tydligen mumsigare än lösgodis.
Och en sista sak jag saknar: att kunna äta och dricka vad jag vill utan att vara rädd för den ständigt överhängande faran som kallas "matförgiftning". Jag har överlevt en hittills under resan, jag hoppas jag slipper fler. 
 
Sådärja, färdigklagat! Nu drar vi vidare till allt som är bra med Thailand.
VÄRMEN: Ermahgerd! Det är helt sjukt varmt! (Men en ska ju inte klaga...) Hela jag mår bra av värmen. Så fort jag kom hit slutade mina leder krångla med mig, och framför allt höften. Lyckligare än ett barn på julafton! Och förresten, på tal om julafton, räkna med Thaipresenter i år! (Ajjemen, för första gången i mitt liv har jag börjat handla julklappar redan i november. Känns vuxet.)
Allt är billigt: Stans bästa pad thai för 30 baht (det är ca 6 kr). Say no more! 
Folket: Blivit helt fantastiskt fint bemött av alla här borta - och blivit lite av en lokalkändis. Alla verkar fullkomligt älska mina tatueringar. En trevlig omväxling! Men faktiskt, folk är jättetrevliga. Ikväll t.ex. blir det avsked på Retrophilia - favoritbaren vid night market - eftersom det är min sista kväll i Hua Hin. Imorn bär det av mot Bangkok, vi får se om folk är lika trevliga där.
 
Önskar jag kunde skriva mer men jag hinner inte mer nu. Snart dags att dra ner på stan. Bara 2,5h kvar på jobbet nu, sen är jag mer eller mindre arbetslös... (Fortfarande anställd men eftersom mitt jobb befinner sig i Thailand kommer jag känna mig ganska arbetslös när jag kommer hem...)
 
Anywho!
Får se om jag får upp något när jag är i Bangkok. Ska försöka komma ihåg vad jag hittat på. Har säkert en massa bra historier om jag tänker efter. Men det är just det - jag måste tänka efter, och det är helt omöjligt att tänka i den här värmen. Så eh, historierna får nog vänta till jag är hemma i Sverige igen. 
 
 
Love and bruises,
Loud

All Hail Caesar!

Favorit i repris: Wolf-humör hela dagen. Tusan så tufft!
 
 
 
 
 
Djävulens vad bra!
On another note: imorn bär det av mot gamla goa götet igen. Gig på Hönö med Corroded. Show up or throw up!
 
Love and bruises,
Loud

Traderar

Kränger grejer på tradera. Tar lite i taget... för jag är lat. 
Gamla bandtröjor jag inte använder, saker som blivit alldeles för stora, etc.
ca strl. 34-36 på det mesta. 
 
HERE we go. Dessa går ut imorn. Slänger upp mer när jag är tillbaka i gbg.
 
Love and bruises,
Loud

Lördagsunderhållning

Sånt här sitter jag och roar mig med en ledig lördag som den här.

Antimateria
Kardasjevskalan
Megaton
Positronemissionstomografi
 
... Det hela började med att jag satt och klurade på kattnamn. Tyckte att Antikrister var ett rätt fräckt namn. Fick kommentaren "men vad skulle hända om din pappa klappar katten?" (Min pappa heter christer)
Jo, de skulle väl annihilera varandra.. eller, tre kilo katt: poff, borta och far min: poff, tre kilo lättare! Men explosionen som skulle uppstå skulle inte vara ett litet "poff". Pappa gissade att det skulle bli en explosion på ungefär ett megaton. 
Hirosimabomben var en explosion på 0,0125 megaton... Ehh.. Jepp.
Större delen av södra Sverige: poff! borta?
 
... Kattabstinens till tusen! Attackgosat med Missan hela förmiddagen.
 
katt!!
 
Love and bruises,
Loud

Snart ett år äldre

 
Och det enda jag önskar mig är en hoverboard.

Love and bruises,
Loud

Trögstopp ikväll!

 
 
 
Stolt över att vara smålänning ikväll!
Antikrisse och tarmsjukdom - där eller fyrknt - död eller levande!
 
Love nd bruises,
LOUD

Underskattad

Jag är så trött på att inte bli tagen på allvar. Att alltid bemötas av skepsism och sedan förvåning. Vad det än gäller. Slutar folk aldrig bli förvånde? Känns ju för i helvete som om man lever på 50-talet.

Ja, jag är bara 21.
Ja, jag är kvinna.
Ja, jag kan spela trummor.
Ja, jag kan min musik.
Ja, jag är tatuerad.
och ja, allt detta till trots (jag hoppas ni förstår att jag använder det där uttrycket för att uttrycka "samhällets" bild av mig) anses jag fortfarande vara en intelligent individ. Iaf enligt alla som känner mig. (och IQ-test om man nödvändigtvis måste ha det på papper)
 
Sluta att konstant underskatta mig. Det är så förbannat tröttsamt.
Jag tänker inte försöka bevisa något för någon annan än för mig själv. Jag har slutat med det. "If you care about what others think of you, then you will always be their slave." [- James Frey] Det är tidskrävande, onödigt och framför allt otroligt barnsligt. Ovan har ni det sista ni får ifrån mig i den vägen. (jamen, den där IQ-biten)
Jag är så trött på att bli behandlad som en liten skitunge som varken förstår eller kan någonting. Att folk aldrig lär sig från klyschor utan istället bara klagar på dem. De har blivit klyschor av en anledning, gott folk.
 Som följande;

"Never judge a book by it's cover." 
 
 
Jag har alltid tyckt att det är kul att se hakan på folk gå i golvet men även det har jag tröttnat på nu under mitt 22a levndsår... Jo, jag vet, 22 (jaja, om tre veckor) är en tidig ålder att gå och bli cyniker... Visst borde det egentligen vara skönt att aldrig ha några förväntningaatt leva upp till (förutom mina egna som förvisso räcker gott och väl) men det har, som sagt, börjat bli otroligt tröttsamt att konstant bli bemött med denna... i brist på ett bättre ord: okunnighet. Jag är trött på att bli dömd innan jag ens hunnit öppna munnen. Eller nej, jag är inte trött på att jag blir dömd, jag är trött på detta samhälle som dömer folk för fort och som dessutom sedan vägrar ändra sin åsikt trots upprepad motbevisning.
 
... Jag håller verkligen helt på att tappa förtroendet för mänskligheten. Är folk verkligen så dumma som de verkar? Jösses.
 
 

Doktor. TARDIS. Nu. Tack.
"All of time and space;
everywhere and anywhere;
every star that ever was.
Where do you want to start?"
 
 
Näe, jag har varit ovanligt bitter på senaste... mitt-i-natten-filosoferande...
Tack å bock, hårdrock.
Dags att sova tror jag bestämt.
 
Love and bruises,
LOUD

Take it or leave it

De senaste två månderna har varit... ganska sjuka. Har lärt mig mer om mig själv under dessa två månader än jag gjort under de senaste två åren... känns det som. Tror jag åldrats fem år på denna korta tid. Mentalt altså, mind you! De leggar mig fortfarande när jag ska köpa energidryck... Men iofs, någon ny liten rynka har jag nog lyckats åstadkomma också!

Det finns så mycket som skulle kunna sägas men som kommer förbli osagt.
Jag är hemlig av mig. Det är inte ett val jag gjort. Det är inte för at irritera eller stänga folk ute. Det är sån jag är. Många skulle säkert argumentera mot mig när jag säger att "det är sån jag är" men om någon känner mig borde det väl vara jag? ... Eller är det som så att man aldrig ser sig själv så tydligt som man ser andra? ... det skulle kunna bli ett helt annat inlägg.
Dessutom har vi väl alla saker, tankar och idéer som vi väljer att hålla för oss själva? De som verkar hemliga kanske är de som egentligen är allra minst hemliga i och med att de faktiskt klargör för sin omvärld att de håller saker inom sig som de väljer att undanhålla för allmän beskådan?
 
Visst, människor kan ändras. Jag kan ändra på mig om jag vill men i grunden är vi och förblir vi densamma. Och varför skulle jag ändra mig? Om jag ska ändra mig ska jag göra det för mig själv och inte för någon annan. (Där har vi f.ö. ett av mina mindra charmerande personlighetsdrag. Jag är fantastiskt egocentrisk.)
För jovisst, en del av det jag nyligen upptäckt om mig själv är sådant jag inte är stolt över. Personlighetsdrag jag hellre skulle leva utan... Det kommer jag få jobba på, och det kommer ta tid. Men än så länge är de en del av den jag är. Kommer troligtvis alltid vara. Take it or leave it.
 

 
Just nu befinner jag mig på den punk i livet då jag prioriterar mig själv högst. Det kan finnas en "sak" som jag prioriterar lika högt som mig själv men vid närmare eftertanke så är det säkert så att jag prioriterar denna "sak" så högt för mitt eget välmåendes skull. 
Denna "sak" är bandet. Bandet är mitt min livboj, min kärlek, min identitet, mitt allt. INGET kommer före det och den eller det som på något sätt försöker skada det kommer inte komma undan med det. Precis som den som på något sätt försöker skada mig, sätta mig i en obekväm sits eller får mig att känna mig otrygg kommer inte komma undan med det. Jag har absolut ingen tolerans på denna punkt. Tack och adjö, där är dörren. (om du mot all förmodan skulle se detta så vet du vem du är)

Än en gång; det finns så mycket (mer) som skulle kunna sägas men som kommer förbli osagt... Det blir bäst så.
 
 
 
Inte ens de som står mig allra närmst vet allt om mig. Det kommer alltid finnas sådant jag håller inom mig. Det är min personliga åsikt att en del saker är ämnade för endast mig.
Ta det inte personligt. Det är inte för att jag inte tycker om dig eller för att jag inte litar på dig. Det är sån jag är.
 
Det finns gånger då jag verkligen uttrycker vad som snurrar i skallen på mig. Det är när jag skriver texter och då försöker jag gärna vara så kryptisk som möjligt.
Jag vill inte att ni ska kunna läsa er rakt in i huvudet på mig. Bara nästan.
 
Won't play the games
And I don't tell lies
They just keep you in chains
forever honest blue eyes...
 

If you breathe, you will bleed...
I'm a dust devil
Inhumane, baby

 

 

Jag kan vara brutalt ärlig - vilket satt mig på "dåliga listan" hos mer än en människa - men jag kommer iaf alltid säga vad jag tycker. Jag är ärlig. Jag kommer aldrig vara falsk eller köra något jävla dubbelspel. (Om jag skulle få för mig att någonsin börja får du nu min tillåtelse att ge mig en rak höger. Gärna rakt i solarplexus så det riktigt känns.)
Jag pratar inte bakom ryggen på folk.
Jag klarar inte av den typen av barnsliga lekar.
Jag har inte tid för den typen av barnsliga lekar.
Eller rättare sagt: Jag tar mig inte tid för den typen av barnsliga lekar.
Jag har bättre saker att lägga min tid på än onödiga intriger och tidskrävande social konventionalism. Jag är så fullkomligt ointresserad av denna, i mina ögon, löjeväckande dans som på något sätt blivit så socialt accepterad. 

Ge mig någonting riktigt... Eller ännu bättre, var på riktigt och du har min respekt.

 

 

In for the kill
In for the thrill
Love and bruises,
Loud

"... en kvinnas största brott är att gå från att vara rådjursögd till sjömanstatuerad"

Läs, dra en djup suck och bli arg på världen.
 
Recension av:
Mich O'Shea | Amy Winehouse: En omöjlig kärlek
 
 
"Winehouse var inte bara en av de samtida kvinnliga artister som väckte mest uppmärksamhet, fördömanden och oro kring sitt destruktiva leverne med droger och sprit. Boken sammanfattar också väl hur illa det ofta går när manliga rockskribenter ska tolka en begåvad kvinna med samma fallenhet för de mörka sidorna av rockmyten som ett otal manliga artister."
 
Jag vet inte var jag ska börja. Jag har förvisso inte läst boken - inte än - men nu funderar jag på om den ens är värd att lägga pengar på. 
"Redan i sin inledning slår O’Shea fast att han aldrig varit intresserad av vare sig Amy eller hennes musik – en dålig förutsättning för att skriva en biografi kan tyckas..."
Ja jo, ganska... (obs! en smärre underdrift där) Vad är det för jävla brasklapp egentligen?
 
Men näe, trots det, nej... Stryk det där; På grund av denna recension blir jag än mer nyfiken på boken. Tycka vad man vill om hennes musik men det går inte att argumentera mot hennes begåvning. Hon lyckades få med sig en hel värld. Till en början med sin musik - som det bör vara. Senare blev hon skvallerpressens favorit... Jag har aldrig förstått mig på sättet folk gottar ner sig i andras, framför allt kändisars, missöden. Det är sjukt!
 
Otrolig sångerska. Röstmässigt, låtmässigt, textmässigt, scenmässigt...
 
Suck... Som om jag inte redan var tillräckligt trött på världen.
Jag får återkomma efter jag läst den själv men innan jag avslutar slänger jag in ett avslutande citat. Ett sista från recensionen:
 
"Winehouse var söt och rådjursögd, ja nästan älvlik men förvandlades till en hålögd och tatuerad kvinna med höstack till frisyr. Eller som O’Shea klargör det hela: Det var inte längre en flicka som man kan ta med hem och visa upp för mamma. De hobbypsykologiska teorierna kring hennes frikostiga intag av droger varierar mellan bakomliggande trauman som föräldrarnas skilsmässa, dåliga pojkvänner till ingen pojkvän alls."
 
Jag kan inte göra annat än himmla med ögonen åt hans mamma-kommentar. ... För en kvinnas enda uppgift och ändamål är att vara en prydnad, en gullig ägodel man stolt kan visa upp för andra. Jovisst.
Dessutom blir jag så förbannat irriterad på när världen ska bli så jävla förenklad. "Det måste vara något bakomliggande trauma för annars skulle ju aldrig någon ta några droger." Eller? Det känns som en så otroligt naiv världssyn.
 
 
Nu ska jag sluta tjura. Läs recensionen. Den är bra.
 
Över och ut.
Love and bruises,
Loud

Tidigare inlägg
RSS 2.0