Underskattad

Jag är så trött på att inte bli tagen på allvar. Att alltid bemötas av skepsism och sedan förvåning. Vad det än gäller. Slutar folk aldrig bli förvånde? Känns ju för i helvete som om man lever på 50-talet.

Ja, jag är bara 21.
Ja, jag är kvinna.
Ja, jag kan spela trummor.
Ja, jag kan min musik.
Ja, jag är tatuerad.
och ja, allt detta till trots (jag hoppas ni förstår att jag använder det där uttrycket för att uttrycka "samhällets" bild av mig) anses jag fortfarande vara en intelligent individ. Iaf enligt alla som känner mig. (och IQ-test om man nödvändigtvis måste ha det på papper)
 
Sluta att konstant underskatta mig. Det är så förbannat tröttsamt.
Jag tänker inte försöka bevisa något för någon annan än för mig själv. Jag har slutat med det. "If you care about what others think of you, then you will always be their slave." [- James Frey] Det är tidskrävande, onödigt och framför allt otroligt barnsligt. Ovan har ni det sista ni får ifrån mig i den vägen. (jamen, den där IQ-biten)
Jag är så trött på att bli behandlad som en liten skitunge som varken förstår eller kan någonting. Att folk aldrig lär sig från klyschor utan istället bara klagar på dem. De har blivit klyschor av en anledning, gott folk.
 Som följande;

"Never judge a book by it's cover." 
 
 
Jag har alltid tyckt att det är kul att se hakan på folk gå i golvet men även det har jag tröttnat på nu under mitt 22a levndsår... Jo, jag vet, 22 (jaja, om tre veckor) är en tidig ålder att gå och bli cyniker... Visst borde det egentligen vara skönt att aldrig ha några förväntningaatt leva upp till (förutom mina egna som förvisso räcker gott och väl) men det har, som sagt, börjat bli otroligt tröttsamt att konstant bli bemött med denna... i brist på ett bättre ord: okunnighet. Jag är trött på att bli dömd innan jag ens hunnit öppna munnen. Eller nej, jag är inte trött på att jag blir dömd, jag är trött på detta samhälle som dömer folk för fort och som dessutom sedan vägrar ändra sin åsikt trots upprepad motbevisning.
 
... Jag håller verkligen helt på att tappa förtroendet för mänskligheten. Är folk verkligen så dumma som de verkar? Jösses.
 
 

Doktor. TARDIS. Nu. Tack.
"All of time and space;
everywhere and anywhere;
every star that ever was.
Where do you want to start?"
 
 
Näe, jag har varit ovanligt bitter på senaste... mitt-i-natten-filosoferande...
Tack å bock, hårdrock.
Dags att sova tror jag bestämt.
 
Love and bruises,
LOUD

Kommentarer
Postat av: Highlander

http://www.youtube.com/watch?v=G6m0Rc1KW0I

perfekt livs-bashing låt!

FUCK LIFE!

2012-08-04 @ 03:36:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0