"... en kvinnas största brott är att gå från att vara rådjursögd till sjömanstatuerad"
Läs, dra en djup suck och bli arg på världen.
Recension av:
"Winehouse var inte bara en av de samtida kvinnliga artister som väckte mest uppmärksamhet, fördömanden och oro kring sitt destruktiva leverne med droger och sprit. Boken sammanfattar också väl hur illa det ofta går när manliga rockskribenter ska tolka en begåvad kvinna med samma fallenhet för de mörka sidorna av rockmyten som ett otal manliga artister."
Jag vet inte var jag ska börja. Jag har förvisso inte läst boken - inte än - men nu funderar jag på om den ens är värd att lägga pengar på.
"Redan i sin inledning slår O’Shea fast att han aldrig varit intresserad av vare sig Amy eller hennes musik – en dålig förutsättning för att skriva en biografi kan tyckas..."
Ja jo, ganska... (obs! en smärre underdrift där) Vad är det för jävla brasklapp egentligen?
Men näe, trots det, nej... Stryk det där; På grund av denna recension blir jag än mer nyfiken på boken. Tycka vad man vill om hennes musik men det går inte att argumentera mot hennes begåvning. Hon lyckades få med sig en hel värld. Till en början med sin musik - som det bör vara. Senare blev hon skvallerpressens favorit... Jag har aldrig förstått mig på sättet folk gottar ner sig i andras, framför allt kändisars, missöden. Det är sjukt!
Otrolig sångerska. Röstmässigt, låtmässigt, textmässigt, scenmässigt...
Suck... Som om jag inte redan var tillräckligt trött på världen.
Jag får återkomma efter jag läst den själv men innan jag avslutar slänger jag in ett avslutande citat. Ett sista från recensionen:
"Winehouse var söt och rådjursögd, ja nästan älvlik men förvandlades till en hålögd och tatuerad kvinna med höstack till frisyr. Eller som O’Shea klargör det hela: Det var inte längre en flicka som man kan ta med hem och visa upp för mamma. De hobbypsykologiska teorierna kring hennes frikostiga intag av droger varierar mellan bakomliggande trauman som föräldrarnas skilsmässa, dåliga pojkvänner till ingen pojkvän alls."
Jag kan inte göra annat än himmla med ögonen åt hans mamma-kommentar. ... För en kvinnas enda uppgift och ändamål är att vara en prydnad, en gullig ägodel man stolt kan visa upp för andra. Jovisst.
Dessutom blir jag så förbannat irriterad på när världen ska bli så jävla förenklad. "Det måste vara något bakomliggande trauma för annars skulle ju aldrig någon ta några droger." Eller? Det känns som en så otroligt naiv världssyn.
Nu ska jag sluta tjura. Läs recensionen. Den är bra.
Över och ut.
Love and bruises,
Loud
Kommentarer
Trackback
