världens undergång

det drömde jag om!

Det var... mest ledsamt. Inte alls så dramatiskt som i 2010. Eller, klart fan det var dramatiskt, jag menar.. hela jorden ska ju gå under! Men det fanns liksom ingenting man kunde göra.
Kom så plötsligt. Hela människorasen hade bara ett dygn på sig.
Ett dygn att... typ, säga hejdå till alla man känner och håller av.

Det värsta av allt var nog att jag var helt ensam.
Det sista som hände var att jag hörde andetag ifrån hallen.

Sen vaknade med en puls på 200. minst.

GOD MORGON! haha! jösses

Love and bruises,
Loud

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0