ibland är jag menlös

Jag har ett minne som en guldfisk.

Jag kom på nått skitbra när jag var påväg hem från söder som jag bara var TVUNGEN att skriva här. (påväg hem från plåtning! hur hur! resultatet kommer snart synas på stan)

... Men fan altså, jag borde känna mig själv så pass väl att jag borde veta att jag självklart skulle glömma skiten innan jag kom hem.

So there you have it ladies and gents,
Världens mest meningslösa blogginlägg. ever.

... eller kanske inte med tanke på vilken skit som bloggare skriver idag.

Love and bruises!
//Loud

ps. jag är fortfarande inte klar med min jävla städning. fan! ds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0